Briggle's Java

Brun tik född 2003-01-04
Höfter: A-A
Armbågar: U.A
Ögon: UA (3.5 år)

*1:a pris lydnadsklass 1
*1:a pris ökl utställning
*Genomfört MH med 1:a på skott
2005/05/26

Ebba är en lite prick som kom till mig den 8 mars 2003. Snällare valp tror jag att man får leta efter. De två första veckorna så märkte jag knappt att jag hade valp i huset! Snäll och städad och gjorde inte mycket inne. Hon var nästan rumsren efter två dagar.

Tiden gick och hon förvånade mig gång på gång med sin enorma följsamhet. Tiden gick och sen började hon faktiskt kissa inne en hel del. Jag antar att det berodde på att vi bodde i lägenhet och att jag faktiskt inte var så snabb på att ta ut henne jämt. Nåja, det är ju sådant som går över med tiden.

Efter ett tag fick jag nästan lite ont i magen. Jag kände att jag aldrig skulle kunna förvalta denna lilla pärla. Hon var inte många månader då hon spontant apporterade en död Björktrast som hon hittade ute i skogen. Hon har spontanapporterat sen första apporten jag gett henne!

Men som tur var så blev hon en rätt så vanlig valp när hon började närma sig fem månaders ålder! Då busade hon med en apport första gången och så var det inte så viktigt att komma på inkallning längre heller!

Sen har det tuffat på. Det har gått lite bra och lite dåligt. Ebba är mjuk och vill gärna samarbeta. Men ibland så tar springet i benen över. Hon kan vara lugn som en filbunke, men hon har också mycket spring i benen som bara måste få komma ut. Är hon bara avrastad lite lagom så är hon lugn och koncentrerad. Hon är inte någon speciellt svår eller komplicerad hund på något sätt. Vi tränar även uppletande och spår och hon är jätteduktig på båda saker. Hon söker snabbt, glatt och energiskt och kommer nästan snabbare in med allting än hon går ut. Vi tränar även bruksspår och hon har nästan från första början tagit alla spårapporter. Hon spårar dock ivrigt i ett väldigt högt tempo, så där har jag lite att jobba med för att hon ska bli mer metodisk. Trots det missar hon inte spårapporterna. Vi har även jakttränat en del, men avsaknaden av träningskompisar i kombination med ingen bil har gjort att vi mest tränat själv. Vi har mestadels tränat linjetag och dirigeringar och hon har förstått poängen snabbt.

Hon gillar folk och hon gillar hundar, men mest av allt så gillar hon mat! Alltid en nödlösning att ta till om inget annat fungerar. Hon är mjuk och go och vill helst bli klappad jämt, sova på mattes huvudkudde och slicka mig i ansiktet.

©Sophie Larsson 2005
http://www.lilla-bus.com/dorisebba