|
SVCH sph1
Briggle's Mad About You Svart tik född 1998-06-14 Höfter: U.A Armbågar: 0-II Ögon: UA (5 år) *Svensk Viltspårchampion *Uppfl. till högre klass spår *1:a pris lydnadsklass II *CERT BIM Utställning *3:a ukl jaktprov *Diplom Lkl 1 (SHK) |
|
2005/05/21 Det här är min första Labrador Doris. Hon är en lite halvt galen tjej som fyller 7 år år sommaren 2005. Det märks inte att hon snart blir medelålders. Det är fortfarande full rulle som gäller!! Doris kom till mig i december 1998 och hon var då ca 5½ månad. Vi har hunnit med en hel del under våra år ihop. Första vintern och sommaren så var det apportering och jaktträning som gällde. Tyvärr gick det en hel del snett där och Doris lade till med lite tråkiga ovanor. Enorm apportlust och lite lydnad är ingen bra kombination. Men vi trälade på och tränade allmänlydnad på vintrarna och viltspår på somrarna. Den verkligen vändningen kom våren 2001 när jag bestämde mig för att gå på lydnadsprov. Efter första starten fick jag blodad tand och det är det vi mest håller på med idag. Doris bara älskar att träna lydnad. Det är fart och fläkt och roligt när hon är med. Det passar henne utmärkt med hennes intensiva personlighet. Ett problem hon haft är att hon mitt i allt bara kunnat explodera i labbfnatt och börjat springa runt runt. Jo det har hänt mitt under ett lydnadsprov också... Men det är nu ett tag sedan det hände. Så hon blir helt klart äldre och mognare =) Ett annat problem är att hon är väldigt känslig. Det gör att våra lydnadsresultat varierar en hel del. Det finns inte ett enda moment, förutom linförighet, som hon inte nollat någon gång! Eftersom att hon älskar att spåra och älskar att träna lydnad så har vi så klart även börjat med bruksspår. Vi har efter två starter i lägre blivit uppflyttade till högre. Så "projekt-bruks" är just nu att träna in de nya momenten och starta i högre klass. Att försöka beskriva Doris på några rader är en omöjlighet. Hon är allt mellan en sävlig Labrador till turbo-Doris som älskar att träna och leka. Hon är väldigt personlig och det har både sina fördelar och nackdelar. En sak är att hon inte är så förtjust i främmande människor. Fördelen med det är att hon alltid går att ha lös fast det finns folk i närheten, hon bryr sig inte ett dugg om människor hon inte känner. Hon är väldigt förtjust i andra hundar. Men är de små, skäller på henne eller hälsar på ett burdust sätt. Ja då ägnar hon inte ett öga åt de ens. Då bara struntar hon i de. Eftersom att vi numera tränar ihop med att par Schäfrar minst en gång i veckan så har hennes värsta Schäferfobi faktiskt lagt sig. Innan dess har vi haft väldiga problem med att möta Schäfrar. Jag hoppas i alla fall att vi kan avancera lite i år både inom lydnad och bruks. Vi får se vad som händer under 2005! Ett delmål är nått och det är uppflytten till högre! En pinne till ska vi ta i år, dvs ett godkänt i HKL också... Banne mig...
©Sophie Larsson 2005 |
|